Iförrgår var det sista dagen på året, och idag är det andra dagen på det nya året. 2012 är här och det är ju nytt. Sista dagen på året spenderade vi hur som helst i skidbacken, åkte snowboard hela dagen och vädret var som vanligt perfekt, soligt och några plusgrader. Till kvällen blev det nyårsmiddag och gud vet vad som hände sen. Nej men det var trevligt. Det nya året invigdes och jag vaknade upp vi tio dagen därpå och tog mig ut på en runda. Löprundan kan beskrivas med ett enda ord, seeegt! Men lite cred får jag ändå som kom ut.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu, har lite skrivtorka. Allt här är så annorlunda men ändå påminner allt så mycket om hemma. Det är liksom en blandning av nytt och gammalt. Ungefär som vårat garage (gammalt skräp också mina sprillans nya skidor) eller som en blandning av mig och mormor. Det där blev lite konstigt dock! Jag minns inte riktigt mina förväntningar inför denna resa förutom att ha sjukt kul, men på något sätt tror jag att man på något sätt förväntar sig hur allt kommer att vara eller bli. När man sedan är där dömmer man utifrån sina förväntningar.  

När man träffar en ny människa dömer man denne. Jag skulle vilja säga att man har ungefär 30 sekunder på sig att göra ett bra första intryck. Om jag träffar en ny människa är sällan dennes papper helt vitt. Om jag vet att vederbörande person spelar fotboll blir det lite grönt och om den kommer söder om stan blir det ännu lite grönare och om vi har en gemensam vän blir pappret ännu lite mer grönt. På samma sätt blir också tyvärr människans papper direkt rött om den har andra unika kvaliteter eller egenskaper som inte går ihop med hur jag ser världen.

Jag har lärt mig att inte dömma människor. Inte för att jag brukade dömma människor förut, eller rättare sagt jag trodde inte att jag dömde människor. Det är lärorikt härborta, minst sagt.